Gabriella Bäcklund

Finns så mycket att säga om denna häst men vet inte vart jag ska börja..

Debbie hade en otroligt stor personlighet.

Jag köpte henne när hon var 15, hon hade då gått 150 hoppningar med plac i Tyskland. Hon tog mig från 120-140, det bästa hon visste var att tävla. På tävling uppförde hon sig exemplariskt hemma däremot kunde hon vara en riktigt djävul. Hon kunde springa över dig om hon kände för det, det var bara att flytta på sig, ville hon inte arbeta när man red så gick det inte att få henne och göra det, ville hon inte komma in från hagen så fick man inte tag i henne. Jag kommer ihåg en gång extra väl, jag hade försökt få in henne i ungefär 1 timme, var frustrerad så jag grina ringde Niklas och bad honom komma och hjälpa mig, när han kom ner så kunde han gå raka vägen fram till henne och ta in henne i stallet. Jag kan le åt det nu men det gjorde jag definitivt inte då. Det var verkligen typiskt debbie, hon älskade att retas med mig för hon visste att jag blev så arg.. Det var många gånger jag tog in dom andra och hon fick vara kvar ute sen gick hon in när det passa henne.

Man kunde aldrig bestämma över henne.

Men på tävling ställde hon alltid upp, det fanns inga funderingar över något annat. Hon hade ett sånt enormt tävlingshuvud och hjärta, kankse inte den bästa tekniken men hennes hjärta tog henne så långt som hon kom.

Tror hon var plac i alla starter utom en förra året, hon gjorde sina sista starter i högbo förra året 120 och 125

det var så roligt för hon körde fullt rejs hela banan runt jag behövde bara svänga och försöka bromsa lite emellan åt. Därefter bestämde vi att hon skulle pensioneras och få bli mamma för andra gången i hennes liv.

Hon flyttade till Arboga och skulle få bo där, stort stall mycket kompisar precis som hon älskade att ha det.

Men Debbie är Debbie och hon slutade i princip äta och hon har alltid varit svår att få upp i vikt då hon inte var den matgladaste hästen.. Det gick i perioder hon gick upp lite och sen ner, och nu hade hon gått ner igen så nu tog vi beslutet att ta bort henne, hon var ändå 19 år och hunnit med så mycket i sitt liv och gett oss så mycket kärlek på hennes lilla vis, även när vi va ut och sa hejdå så retades hon med mig, jag ville ta lite fina kort på henne, så stog hon på ett ställe och jag ställde mig så jag kunde ta kort precis då går hon iväg och ställer sig på ett annat ställe jag går efter och ställer mig, ja då går hon tillbaka till det första stället och ställer sig. Typiskt Debbie! <3